Återkommande känsla

Den kom tillbaka igen. Hade trott den skulle infinna sig snabbare än den gjorde med tanke på miljön och omgivningen av olika kulturer osv. Men med tanke på all fokusering på business och alla olika funderingar på jobbet och framtiden, så tog den lite tid på sig denna gång. Väntade i kulisserna och ville inte riktigt komma fram ungefär. Men på söndagen när det bara var folk från allmänheten på resemässan och vi hade en hel del dödtid så tog jag några vändor runt på mässan och tittade på andra utställares utbud. Och då kom den krypande igen. Den där helt överväldigande känslan av att det är så oerhört många ställen jag vill besöka. Helst på en gång. Har inget som helst tålamod när det gäller resmål tyvärr. Vill se allt och göra allt, inte om 2 år, 3 år eller 5 år utan nu. Den är svår att bemästra den känslan eftersom ju även jag precis som alla andra normala människor måste jobba ihop pengar samt ha ledighet att ta ut först innan jag kan resa. Och då blir jag ännu mer frustrerad av att inte kunna spara ihop dom pengarna på det jobb jag har i dagsläget. För spara till resor är ungefär det enda jag kan spara pengar till om jag har dom. Jag MÅSTE resa regelbundet annars får jag andnöd och känner mig fastlåst. Jag tror jag är lite onormal på den punkten gentemot de flesta, men kan liksom inte göra nåt åt det. Denna gång var det Maldiverna, Kina, Kambodja och Sydafrika som var mest lockande känslomässigt. Safaris, vingårdar, paradisöar m egen bungalow, kinesiska muren, Beijing, Angkor Wat. Lyssnade på ett föredrag om just Kina, Kambodja och Vietnam. Och blev helt fast i tanken. Som jag sen inte kunde släppa på hela dagen. Suck. Nu är jag hemma hos mamma i ett par dagar och känslan hänger kvar fortfarande. Den brukar ju göra det efter en resemässa som sagt.