The only one

Jag är alldeles ensam. Västerlänning på kontoret alltså. Bara iranier och lågutbildade filippinos förutom mig. Det är lite påfrestande, och märks tydligt på en hel del saker. Redan. Såsom tankesätt, logik, organiseringsförmåga, tituleringar, arbetssätt och tom lunchmatsvanor. Alla filippinos kallar t ex Cyrus (vår marketing manager och min s.k "chef") för "Sir" varje gång de pratar m honom, vilket är ungefär 315 ggr per dag. Minst. Det vägrar jag faktiskt göra. Inte för att han väntar sig det av mig tror jag men ändå. Samma m Mdn. Dessutom står det att man ska ha minst 1 timmes lunch (eftersom vi jobbar 10 timmar per dag annars) men ingen tar lunch utan sitter möjligtvis 15 min i lilla minipentryt på kontoret och äter lite yogyurt innan de blir tillbakaropade av någon "Sir". Man kan även slänga i sig den iranska maten som oftast finns i nån kastrull. Som inte är så god. Jag känner mig mao dum som gärna skulle gå iväg och äta nåt, för att komma iväg fr skrivbordet i åtm 30 min el så. Även om ingen skulle säga nåt om jag gjorde det.

Dessutom märker jag redan nu deras ovilja att betala för saker för de anställda, tydligen är jag den enda på företaget som t ex fått lovat att visat ska betalas av företaget. Alla andra fick betala ur egen ficka, även Cyrus. Vilket är rätt mkt kostnader totalt för alla pappersprocedurer som ska gås igenom. Jag undrade häromdan om lite kontorsmaterial jag gärna ville ha till mitt skrivbord. Verkar inte finnas, alla lånar av varandra tydligen. Och jag springer som en skottspole mellan mitt och Cyrus rum för att hämta det jag printat på hans skrivare eftersom det inte finns nån i mitt rum. Eller för att faxa det han vill ha faxat på hans fax. Och jag har redan fått ett par syrliga kommentarer fr honom om att jag minsann tjänar mer än alla utom management där och att jag alltså inte borde klaga. Då är det svårt att svara med att jag faktiskt tjänar rätt mkt MINDRE än vad jag hade gjort på ett liknande jobb hemma. Och kommer ha mindre semester, längre arbetsdagar osv trots mer ansvar än i Sverige. Men vi ska iaf ha nåt möte i veckan om såna kulturskillnader så vi kanske kan undvika såna missföstånd senare. Hoppas jag. För han är rätt trevlig för det mesta Cyrus. Och de andra. Det har iaf varit rätt busy dagar redan, och jag försöker lära mig alla olika saker jag får in på bordet samtidigt. Man får jonglera många bollar som sagt. Längtar iaf sjukt mkt tills allt löst sig m visum, bil, finanser, papper och annat så jag slipper tänka på det jämt. Blir garanterat en fet drink på nån skybar då! Eller 2.