Urvridet och slutkämpat

Det gick inte längre. Att hela tiden få kämpa mot okunniga perser, hela tiden få söka efter nån typ av credit för det hästjobb jag lagt ner. Utan att få nån på nåt sätt. Att slita som en hund med att bygga upp kontakter för nordenmarknaden och veta vilka möjligheter den har eftersom timingen är så sjukt bra med den stora efterfrågan som finns för Dubai. Men inte kunna utnyttja den. Hela tiden jobba kvalificerat men med okvalificerade medel. Slita sitt hår i frustration och kämpa mot helt logiska argument och kommentarer. Må dåligt och lägga massa fritid på att fixa saker åt ett företag som inte bryr sig eller ens vet vad man pysslat med i 6 månader. När jag på mitt förhandlingsmöte efter 6 mån slitjobb i söndags fick höra att min "produktivitet inte varit särskilt hög" som första mening så gick proppen ur. Och det fanns inget kvar sen. Inget offer eller lön som kunde få mig att ändra mig. Även om de ju ville ha mig kvar och för minst 1 år dessutom och gav 20 % löneökning. Aldrig i livet. För så vill jag inte jobba. Om de inte kan fatta att uppskatta utbildad arbetskraft som dessutom har rätt bra kunskap om en marknad de vill ha större del av, så är det inte mitt fel. Det får vara deras förlust. Så jag sa nej. Och att jag visserligen kan tänka mig att stanna nån eller några månader för att avsluta en del saker osv. Men det får inte bli länge. Det känns i magen som att jag försvinner då. Och att tien i Dubai blir ett slöseri. Känner mig som en urvriden disktrasa efter sista veckorna faktiskt. Oro för hur det blir m visum och ev ban för jobb osv blir ytterligare stressfaktorer såklart. Men nu är beslutet fattat. Även om jag inte vet hur det slutar i dagsläget. Eller om jag kommer ångra mig om en månad. To be continued som dom säger. .....