Bilbergsproblem

Vi tog en tur till Östkusten med Malin och hennes besökande kompis Annika för ett par helger sedan. Det var en trevlig dag. Vi bestämde att åka upp till en av de s.k. Wadis (naturliga bergssjöar, ibland uttorkade) som finns nära Khor Fakkan. Det var en intressant och vacker väg som synes. Vi badade också i vattenfallet nära Wadin och förundrades över alla puckon som känt sig manade att förstöra den med klotter överallt. Så nu har vi gjort som Tompa och Elisabeth Shue i Cocktail. Typ. Eller lite mindre exotiskt kanske. Minus en hel del detaljer. Och jag behöll bikinin på :).

Som de flesta också kan se så krävs det en väldigt tålig bil på det steniga underlaget i wadin. Typ som Johans Prado. Dvs svenska stadsbilar hade inte platsat direkt. Eller rättare sagt ingen med svensk stadsbil hade kommit på tanken att köra med en sådan där. Dagen fick en extra rolig knorr på tillbakavägen när vi mötte nedanstående lokala paki-sällskap på den enda möjliga körbara vägen tillbaka.

En amerikansk rätt tunglastad bil med ungefär 10 passagerare i samt matpackning för ett helt militärkompani + halvt vattenfylld stenväg med stenbumlingar stora som badbollar= mindre bra kombination om däcken fastnar. Vi gick ut och förundrades en del över detta spektakel och alla manliga fick hjälpa till att knuffa på stadsbilen för att få upp den ur vattnet. Medans alla damerna i sällskapet satt i abayas lite längre bort på vägen och fnittrade tillsammans såklart. Vi fick stora förvånade blickar när Malin och Annika gjorde sig beredda att också hugga i och hjälpa bilägaren. Till slut reddes det hela upp av en shejkliknande local som kom i sin range rover och gav hårdföra knuffinstruktioner till sällskapet så vi iaf kunde komma förbi på sidan med vår bil. Hur det hela slutade för sällskapet i wadin förtäljer inte historien. Men vi hade i alla fall ofantligt roligt åt denna sidekick på vår utflykt. Det är dom små sakerna som gör det som sagt.