Monday, February 25, 2008

Lite Lite hopp....

Det är lite lite positivare tankar idag. Vi har ringt runt till fler av våra kontakter och det är en strimma hopp som tänts ang utgången av detta jobbiga spektakel. Värmer att veta att de vi pratar med inte heller tycker att detta gått helt rätt till. Verkar som att vi kanske kanske inte behöver oroa oss för att jag inte får vara i samma land som Johan och att jag får komma tillbaka utan problem efter att ha lämnat landet på semester. Vilken oerhörd lättnad det vore åtminstone efter helgens katastrofscenarion. Små steg på rätt väg. Sen har vi även stött på lite bra info som ev kan hjälpa gentemot det andra förbudet också. Jag vågar inte skriva vad eller hur stor chansen är för att det lyckas eftersom jag fått så mkt negativa besked på sistone när vi trott saker var klart. Samt med tanke på att vi får olika info varje dag så kanske det inte betyder nåt i slutändan. Men det är iaf nog hoppfullt för att jag ska kunna gå ut på terrassen och lägga mig och njuta av solen en liten stund. Utan att ha så ont i magen. En liten stund i alla fall. Små steg som sagt. Bättre än inga alls i dagsläget. Och sol är trevligt också. 26 grader el nåt sånt idag.

Sunday, February 24, 2008

Maktlöshet

Det är inte över ännu. Det jobbiga med företaget och visumet etc alltså. Snarare har det blivit värre än det värsta scenariot jag tidigare hade, och tagit såna proportioner att jag inte vet vart jag ska ta vägen snart. Ni som pratat med mig sista dagarna vet vad det handlar om och hur enormt tråkig behandling jag nu blir utsatt för här nere i dagsläget. Fast jag inte gjort nåt fel och fast jag hela tiden velat avsluta detta så bra som möjligt för alla parter. Och det är inte rättvist att detta nu är på väg att dessutom kunna förstöra alla planer jag har på att bo och jobba i Dubai framöver. Ett Dubai som jag trivs bra i och där min blivande hälft också trivs och där jag skulle kunna göra väldigt bra saker inom det jag jobbar med. Allt pga att rättigheterna och lagarna är bara på arbetsgivarens sida och inte på min. Och att jag inte ens fick försvara mig eller få en riktig anledning till beslutet.

Och det är inte roligt. Jag känner mig helt maktlös och vet inte vart jag ska vända mig för att få hjälp heller. Känns som kontakterna jag har är uttömda. Sover dåligt och tänker bara på hur det ska gå att lösa denna situation utan att må ännu sämre i slutändan. Är dock enormt glad över alla vänner och bekanta här nere som uttryckt sin förskräckelse över situationen och på alla sätt försöker hjälpa till att lösa det på sitt håll så gott de kan. Det värmer. Mer än ni anar i dagsläget faktiskt. För jag är inte så stark just nu. Vilket jag brukar vara ganska ofta annars. Men jag orkar inte mycket mer av det här nu. Så snälla- låt det ta slut snart.

Sunday, February 17, 2008

Kärlek



Det finns det just nu mycket av i Dubai. På den privata fronten i alla fall. Min alldeles underbara pojkvän har nämligen frågat mig om jag vill gifta mig med honom :). På ett avslappnat och väldigt Linda- och Johan likt sätt. Dvs i mysbyxor dan EFTER Valentines medans jag hade ischiasvärk på hans vardagsrumsgolv :). Hur fint som helst och såklart tackade jag ja på direkten. Ingen av oss vet när eller hur det blir av, mycket som ska kollas upp för detta mycket vuxna projekt. Men roligt och självklart känns det oavsett. Ringar ska visst inhandlas också inom kort, så vi i alla fall officiellt är förlovade. Tack för alla fina gratulationer på sms från er där hemma under helgen också!

Saturday, February 16, 2008

Time to think

Jag är en person som tänker mycket. På massa saker och hela tiden. Alla som känner mig vet att det stämmer. Även om jag ibland önskade jag kunde sluta tänka så mycket. Men om det nu finns nåt positivt med denna utdragna process för att avsluta mitt tidigare jobb inkl den än så länge uteblivna visainfon osv så är det väl att jag får lite tid att tänka. På bra saker. Dvs tänka på vad jag vill göra, på hur jag vill göra det och på hur jag ska kunna fixa det också. Verkligen inte varit mycket tid att göra det förut, eftersom all energi gått till jobbet och allt kring det på alla sätt. Så nu när jag är lite ledig skriver jag massa to -do listor (mycket bra med sådana) på dagarna med alla personer jag ska maila CVs till, alla jag vill träffa och höra vilka kontakter de av kan hjälpa till med för mitt projekt jobbsökande i stan. Oftast hinner jag med 2 av 10 saker på to do listorna varje dag hittills men dom är bra för mitt själsliga tillstånd ändå :). Har även fått lite stärkande samtal från en del folk och agenter som uppskattat mitt jobb och ger lite självförtroende tillbaka till min lite sargade sådan efter sista månaden. Sånt värmer också. Så det ser lite ljusare ut åtminstone.

Jag har i alla fall präntat ner lite punkter på vad jag vill jobba med framöver om jag själv får bestämma lite... Ord som strategisk marknadsföring, business development, turism, kundmöten, internationella mässor, roadshows, events, incentives, Nordiska marknaden står på den fortf lite ofouserade listan. På saker över sånt jag INTE vill jobba med står bokningar, accounting och företag utan västerländsk personal. Till att börja med i alla fall. Så får vi se var det slutar.

Just nu tänker jag dock mest från Johans vardagsrum, liggandes raklång på golvet. Jag har nämligen fått en alldeles enormt otäck släng av typ ryggskott eller ischias eller nåt sånt sen igår. Värker hela tiden, ibland så jag får tårar i ögonen. Blir det inte bättre imorgon får jag stanna här lite till för det gör för ont att köra bil. Men jag tänker vidare som sagt. På massa olika alternativ. Återkommer med resultatet som vanligt. Nu kollar vi på resor till Marocko och älskade Marrakech också i början på mars. Det tänker jag också på en del :=). Och ler vid tanken. Djemaa El Fna lockar....

Sunday, February 10, 2008

Miss Malin

En sak till som är ganska kulig är att jag har fått en ny svensk kompis. Väldans bra tjej. Malin heter hon, och gör praktik på DTCM nere i Dubai i ett par månader nu under våren. Vi har väldans roligt, eftersom vi tycker lika om det mesta. Kolla listan nedan avs Malins egenskaper så förstår ni varför det är bra med en sån girl här nere

- Favoritdrink Cosmopolitan
- Favoritchoklad Lion och Marabou Apelsinkrokant (som alla andra människor ogillar ungefär)
- Varit reseledare på Fritidsresor i 3 säsonger (ok dom fula blå, men det har vi överseende med)
- Åkt med sin mormor i min utfärdsbuss till Essaouira och Marrakech , och tyckte jag rockade :)
- Rest till massa länder och gjort massa spontana saker med oväntat resultat
- Gillar kulturella experiment (i många olika former)
- Har en skruvad superironisk humor som inte alltid går hem här nere
- Kan vara både kaosartat rörig och organisatoriskt perfekt när det behövs
- Är en känslomänniska som vet sitt värde och blir irriterad när det inte andra fattar det :)
- Tycker araber är generellt ganska långsamma och frustrerande av sig
- Gillar fest och flärd och även dricka te och prata (det där lät lite dumt men ni fattar...)
- Tycker att saker och ting i Dubai borde styras upp lite mer av en duktig tjej. Snart.
- Gillar kontrasterna i Dubai och kan tänka sig gå både på skybarer och sunkbarer emellanåt
- Är allmänt social och rolig att umgås med.

Som ni ser kunde det varit en hyfsad beskrivning av mig själv ovan. Om jag får säga det själv alltså. Förutom att min mormor inte varit i min utfärdsbuss då hahaha...Det blir ett par trevliga månader med Miss Malin i Dubai hoppas jag, helt klart en frisk fläkt efter de jobbiga veckorna på sistone. Om hon sen kan styra upp saker på DTCM med sitt nya uttryck Min'shallah (om Malin vill) istället för In'Shallah (om gud vill), det återstår att se :). Jag väntar m spänning på resultatet!

Saturday, February 09, 2008

Ut med trist in med kul

Nu har det varit sådär igen. Lite trist och lessamt på bloggen ett tag. Eftersom jag haft det ganska jobbigt i några veckor så blir det väl så, eftersom bloggen avspeglar det jag gör här nere. Visserligen är det ett moment kvar i kampen mellan det trista och det kuliga, dvs visaavslutandet på måndag. Som jag bävar lite för. Men nu har jag iaf slängt ut det mesta av det trista och tagit tag i det roliga. Så här är lite pics på lite roliga grejer vi gjort på sistone.

Fest på Chi @the lodge m Henrik och roliga nya kompisen Malin
Middag på ThaiChi restaurang m trevliga Jenni och Gökmen
Väldans trevlig skybar på nya Raffles hotell- grymt fin utsikt!
Mysig helgfika på soliga Dubai Marina Walkway



Så jag mår faktiskt bra ibland också. Mycket tack vare trevlig och underbar pojkvän, trevliga nya och gamla vänner, trevliga housemates och en trevlig stad som pulserar av kuliga saker att göra rätt ofta. Just nu är jag dock i Ruwais och leker resejournalist med att skriva en internet reseguide om Prag. Det är också ganska kuligt. Mer info om det senare. Och att vara "in between jobs" som det så fint heter, det hör faktiskt till den kuliga sidan just nu. Jämfört med alternativet att stanna kvar iaf. Jag ska ta tag i lite mer kuliga projekt inom kort också. Som att att kolla på och planera ev resa för mig och Johan i mars t ex. Mycket kul sånt såklart :)

Friday, February 08, 2008

Sista jobbiga veckan

Usch vilken hemskt jobbig vecka det har varit. Psykisk påfrestning på hög nivå. Igen. Jag har väntat och väntat på information om sista datum på jobbet, haft möten och tydligt sagt jag ville avsluta allt på bästa sätt för alla parter, fått jakande svar och löften om detsamma. Lämnat in uppsägning med föreslaget sista datum sista Februari. Väntat och väntat på nån respons från ledningen. Så i tisdags fått ett mycket kortfattat mail (ja det är fina takter att meddela sånt på email) som klart och tydligt visade på att de inte ville ha mig kvar och avsluta någotsånär proffsigt utan att sista dagen skulle vara redan på onsdagen. Dessutom fått instruktioner om att allt skulle lämnas över då samt att slutlönen skulle betalas ut och bilen återlämnas etc. Jobbat som en galning på att slutföra alla filer, lämna över på proffsigt och snyggt sätt till min chef som tar över allt, skrivit alldeles för snälla mail till agenter och partners om att jag slutar etc. Allt för att hjälpa företaget. Och när jag gjort allt detta på onsdagen så hoppades jag såklart också få ut lön och visainformation som utlovat. Men då kollade Mdn på fotbollsmatch på kontoret och hade inte tid. och 2 timmar senare ringer de (via hans underhuggare, inte personligen) och säger att han inte är tillgänglig den dagen mera. Jag tappade nästan besinningen då faktiskt. Han säger upp mig och meddelar när jag ska vara ute från kontoret och jag sliter och lämnar över allt i väldigt bra skick trots ingen tid på mig. Och han kan inte ens ha respekten att komma in och fixa ett möte för att avsluta sin del av det hela. Samt att han skriker åt mig i tfn att jag borde förstått allt sånt skulle skötas dagen efter.

Mållös över hur de skött detta blir man. Så jag fick komma tillbaka på torsdagen för att få lönen etc. Nervös som 17 var jag. Valde att med mig Johan som stöd, vilket måste ha haft nån sorts positiv inverkan för Mdn var trevlig som bara den, jag fick ut all lön och inget visaavdrag eller avdrag för mina semesterdagar. Dom har svängt så mkt nu sista veckan så jag är fortf lite rädd nåt jobbigt ska hända på månd när jag ska med Mdn till Labour Office och avsluta mitt visa som är det allra allra sista. Ingenting förvånar mig längre. Däremot har klumpen i magen försvunnit och jag känner mig lättare. Och firar med trevlig helg inklusive matfestival, middag m 2 trevliga kompisar, ev lite partaj senare ikväll, och några extra dagar med Johan. Allt kommer lösa sig, det känns iaf så nu. Bara visagrejen kvar nästa vecka och sen frihet. Och som jag har längtat efter den sista månaden. Gott smakar den också! :)